Om boken: 2020 / Jag är 42 år gammal. Jag är en älskad mamma och kärleksfull svärmor. Ja, det är det. Det är sant att de inte kommer att göra mig till farmor än. Allt är bra i mitt liv. Jobba, barn kommer från stan över helgen. Mikhail är en vän till sin svärson, som följer med dem varje lördag. Ja, han är äldre än min svärson, men han är mycket yngre än mig. Det betyder att han för mig bara är en vän till mina barn. Men varför verkar det som att han känner något mer för mig? Allt kollapsar plötsligt. Hur går man vidare när man inte längre har mening med livet? När bara att tänka på dem gör att jag inte kan andas? Hur kan Mikhail leva efter att ha blivit handikappad? Hur ska han, en ung och en gång frisk man, leva? Hur kan vi båda leva nu? Leva, vara lycklig? Vilken typ av lycka kan vi prata om? Bara om lycka trots.